och kallt som sören! Hörde på nyheterna att hela landet kommer att få snö i veckan. Ber till högre makter om att Skåne ska skonas och få sommar, värme och fågelkvitter istället.
Vill inte ha vinter, kallt och snö.
Idag tar jag det bara lugnt, tvättar lite och ska även griljera skinkan, dammsuger lite, men mer gör jag inte, måndagen är helig för mig, det är dagen då jag vilar upp efter helgen, då jag kopplar av, då jag andas ut.
Anton går mig iofs på nerverna snart.
Vi har äntligen fått igång barnens speldator, men vi (ja A då) har satt den så att man kan bara logga in på barnens profiler mellan 13 och 20 på vardagarna, så nu går Anton och frågar hur lång tid det är till klockan är 1. Snacka om att man blir knäpp, iom han kommer var 5e minut och frågar. Jag har tom satt klockradions alarm på 13 så han vet att när klockan ringer är klockan 13, men hjälper det? NEJ! Har sagt till honom att ta och sätta igång en film, leka med lego, flexitrax mm för att få tiden att gå, han försvinner för en stund, men ett par minuter senare så hör man en liten röst säga; ”Mamma, när är klockan ett?” Ååååååh skona mig!
Ja ja jag får väl se om han kan sitta här lite, inte för jag tror att det går, har problem med firefox och kör för tillfället med opera, vet inte om hans internetspel går att köra via Opera. Men men vi får testa så jag kan få liiiiite lugn för en stund iaf. 
Annars så flyter det väl på här hemma. Har fortfarande ett STORT hål i hjärtat av saknad efter Stella, ger inte upp sökandet efter henne förran jag antingen hittat henne eller fått svart på vitt att hon är död. Mattes hjärta! Usch och fy, trodde aldrig att jag skulle känna så här för nåt djur! Men fy för vad jag saknar min lilla pälsboll.
Men men, har lovat mig själv att idag, just denna dag blir en dag utan tårar, men som alla andra dagar jag lovat det så funkar det inte, de bara kommer! Hur mycket tårar har en människa?
Många tänker nog att det är löjligt att känna så här för en katt, men Stella var inte vilken katt som helst, hon var MIN, min lilla gosnos som följde mig var jag än gick, hon var den sötaste katt jag sett, hon var den snällaste katt, den smartaste katt, den duktigaste katt jag träffat. Hon var min och jag var hennes och det gör så ont att jag inte var med när hon nu ev dog, att hon ev dog av ett skott i pannan eller var hon nu fick det, att hon fick genomlida detta utan att någon strök henne över pälsen och sa att allt blir bra. Jag fick inte ta beslutet själv att hon skulle bort. Fy för vad ont det gör.
Nä usch, nu kom tårarna igen, måste göra nåt annat nu så jag inte tänker.
Ha en bra dag alla!
Kram och Puss på er alla!
